I söndagens DN publicerades Svenska Akademiens protest mot vad som i praktiken är en nedläggning av Terminologicentrum. Och där vi bland annat sagt att denna gamla institution är ”en viktig del av vår språkliga infrastruktur, utan vilken vi alla blir långt fattigare än de sparade 4 miljonerna gör staten rikare”. Hela texten här: http://www.dn.se/debatt/forlusten-for-svenskan-ar-storre-an-statens-besparing/
Det finns en del att tillägga. Bo Löfvendahl i SvD påpekar att
För regeringen är det en principfråga, säger hon [näringsministern statssekreterare], eftersom TNC är ett aktiebolag: ”De intressenter som de har, som branscher och företag, ska stå för finansieringen.”
Det är en mycket märklig förklaring. Visst har de flesta aktiebolag som ägs av staten till uppgift att ge vinst till ägaren, precis som andra bolag, men det finns också statliga aktiebolag som varje år får flera hundra miljoner i bidrag från staten – dit hör till exempel Kungliga Dramatiska teatern och Kungliga Operan. Gäller andra principer på näringsdepartementet?
Sedan 2009 har Sverige en språklag, framröstad i enighet av alla riksdagspartier, även de som ingår i den rödgröna regeringen. Så här står det i Språklagens tolfte paragraf: ”Myndigheter har ett särskilt ansvar för att svensk terminologi inom deras olika fackområden finns tillgänglig, används och utvecklas.” Det är alltså inte ”branscher och företag” som har ansvaret för det svenska fackspråket utan myndigheterna. Det är den verkliga principfrågan.
Hela hans text återfinnes här: http://www.svd.se/kultur/strypta-anslag-hotar-facksprakvarden_4084425.svd
Och en jurist som arbetar med patenträtt har hört av sig till mig med följande viktiga påpekande:
För några dagar sedan nåddes vi av nyheten att terminologicentrum skall läggas ner, eller åtminstone ej längre uppbära statligt stöd för sin verksamhet. Såsom verksamma inom patentbranschen kan vi knappast låta bli att reagera på detta vansinne – trots att patent numera kan meddelas på engelska språket krävs så fort det blir minsta bråk om ett patent en översättning av patentet till svenska språket. Särskilt gäller detta vid domstolsförfaranden, där språkkravet är mycket fastare rotat än vid patentverkets administrativa förfarande. Skall man i framtiden kunna föra meningsfulla patentprocesser vid svensk domstol kommer det krävas en universellt fastslagen svensk teknisk nomenklatur, vilket vi hittills haft genom terminologicentrums försorg. Att lägga ner terminologicentrum kan på sikt vara djupt skadligt för det svenska patentsystemet.
Det är uppenbart att man inte övervägt genom vad detta förslag får för konsekvenser i praktiken, bortom Finansdepartementets Excel-ark, och att regeringen faktiskt måste tänka om.
